Upssats om språk

                                                         Uppsats 
 Många människor anser att språket är en del av ens identitet. Själv håller jag med till viss del och viss del inte.

Språket man talar handlar bland annat om vilket umgänge man umgås med, sedan vart man bor och även hur man själv vill tala. Som man själv vill tala menar jag hur man vill uppfattas av folk, om man vill vara bestämd och tydlig kan man använda sig av svordomar. Om man vill visa vilken plats man står på i sitt umgänge eller i samtalet kan man använda sig av härskartekniker.

Mitt språk beror på vem jag umgås med i just det ögonblicket. För när jag är med släkt och familj eller talar med andra vuxna så använder jag nog mer mitt ”fina” språk än när jag är med kompisar. När jag är med kompisarna blir det mer slang och svordomar.

Svordomar känns det som att det inte finns så många speciellt fula av längre. Om man skulle bråka med någon och de hade sagt någon svordom tar man inte åt sig speciellt mycket längre, eftersom man använder svordomarna mer ofta nu och skojar om dem med varandra. Man använder svordomarna på fel sätt nästan. Men vuxna använder nog inte svordomarna att skoja med, mer när de slår sig eller blir sura använder de sig av dem. Därför skulle de nog ta åt sig mer om någon svor åt dem.

Sedan mellan män och kvinnor finns det några skillnader i språket. För när kvinnorna vill något säger de inte det rakt på sak utan de mer pratar runt området de menar, medan män säger rakt på sak vad de vill. Sedan pratar inte män lika ofta om relationer och vänner som kvinnor gör. Fast det beror ju så klart på vem man är själv då, då. Även använder nog män mer stora rörelser när de talar, medan kvinnor gör mer nätta rörelser i sitt talande, och framförande. Kroppspråket är en viktig del i när man ska förmedla något till någon. Föreställ dig en person stå framme och ska förklara något roligt, men står bara blickstilla. Sedan kollar man på en annan person som rör sig mycket och tar plats i sin roliga berättelse. Vilken berättelse är roligast att lyssna på då? Den berättelsen där personen rör sig naturligtvis. För personen kan utrycka känslorna i det hen ska berätta med rörelserna och det blir mer spännande och roligt med rörelser och man hänger med bättre. Om man kollar på vem som helst i stan som pratar med någon kan man se att de använder sig av kroppspråket. Och när du kommer till ett annat land kan du också se deras kroppspråk, fast de använder sig det på ett helt annat sätt än vad vi svenskar gör. 

Dialekter är något jag tycker borde finnas kvar för alltid. Det är synd att folk som kommer från till exempel Värmland och flyttar hit ändrar sin dialekt för att passa in. För det är vackert och ganska häftigt med dialekter. För när du kommer till ett annat landskap är det kul om du ska gå och handla något i en affär. Sedan när kassörskan ska säga något så skrattar man nästan ihjäl sig för att man inte förstod ett ord, och hen gör detsamma för att hen inte heller förstod ett ord av vad du säger, men ändå talar ni båda svenska. Plus så lär man sig mycket historia av det här med dialekter, det är faktiskt ganska intressant. 

Sammanfattningsvis är språket en del av ens identitet beroende på vem du vill vara själv, och vilka du umgås med. Du kan själv ändra på ditt språk om du vill. Men det är enkelt att folk ändrar på ditt språk åt dig istället. För om ditt umgänge är mer det gänget som är tyst och blygt. Är det lätt att du ändras till det även fast du var pratig innan. Därför måste man vara försiktig med sina val. Språket kan ändra på hela ens liv, faktiskt.